Meditationen är behagligare idag. Jag har väl hunnit vänja mig vid ljuden; de tropiska ljuden av fåglar och insekter och palmbladsrassel, blandat med tutanden, hundskall och människor som hojtar. Yogan är också skön, och för första gången i mitt liv får jag ned bröstkorgen i marken i wide angle forward bend. Shit, vilka framsteg jag har gjort sedan jag började med yoga för 13 månader sedan!
Till min förvåning är jag inte alls speciellt hungrig, herbal soup och pitta-te räcker utmärkt idag. Vi får medicin också, glögg-drickat och så två stora piller till mig. Mamma och Lena får minsann inga piller. Jag måste komma ihåg att fråga doktorn vad medicinen gör.
Förmiddagen är varm. Lena ska på behandling, mamma sätter sig och mediterar i The Silent Garden och jag svidar om för att gå en promenad. Känns som om vi byter om mest hela tiden här. Yoga- eller springkläder, frukostkläder, promenadkläder, morgonrock till behandlingen (och till lunch), någon sorts eftermiddagsstass (fast idag är jag kvar i morgonrocken), yoga igen till kvällen och så middagskläder. Puh.
Täcker axlarna hjälpligt med en tunn blus och smörjer in utstickande delar. Fast inte benen. Nedanför shortsen har jag ändå så svårt att få färg, och en timmes förmiddagspromenad skadar nog inte. På med kepan, och så iväg.
Jag går samma väg som jag sprang igår. Jag går i mitt vetenskapligt utprovade 9 minuter per kilometer-tempo, och efter 27 minuter är jag vid den punkt där jag vände. Mitt pitta-jag klappar sig självt på axeln och nickar gillande åt min koll. Går lite till och vänder efter 30 minuter piip.
Ilsken-hunden märkte inte när jag gick ut, men på vägen tillbaka kommer den ihåg att jag är en Mycket Suspekt Främling och jag får min lilla utskällning.
Det mycket lugnare att gå mellan 9.30 och 10.30, än vad det var att springa vid 6.30. Människorna har redan hunnit ta sig iväg till sina arbeten, men naturligtvis möter jag en hel del ändå. De är så vänliga, lankeserna. Allas leenden strålar från ögonen och de hälsar, Hello, good morning Madam, where are you going? Jag svarar att jag är exercising, vilket jag illustrerar med det internationella tecknet för motionsdåre: ett hurtigt svängande med böjda armar. Ibland vågar jag mig på ett försagt subhu odaasana, ”god morgon” på sinhala, men oftast svarar jag på engelska. ”Good morning” måste väl bokstavligt talat vara det allra första lankeserna lär sig i skolan, före detta engelsk koloni som de är. Hittills har jag för övrigt inte mött en enda västerlänning på mina utflykter, de verkar hålla sig till hotellområdena.
De flesta hundar (utom ilsken-hunden, då, och de hundpolare han väcker med sitt yap-yap-yap-ande) ligger och sover i förmiddagsvärmen. Jag går förbi en jycke som verkar näst intill självmordsbenägen, den ligger en meter ut i den smala vägen och… Är den påkörd? Nix, när jag går förbi lyfter den slött på ena ögat och sedan somnar den om. Den är nog kapha, skulle jag tro.
I ett vägdike växer näckrosor. Det är en syn för en vintertrött svenska med trädgårdsambitioner, det!
Solen ligger på bra, och efter en timmes promenad är jag rejält varm och svettig. Mamma har fixat (så att trädgårdskillen har fixat) en kokosnöt åt mig, jag får dricka direkt ur det lilla hålet den här gången. Det smakar så milt och läskande, nästan som vatten men ändå inte.
Jag byter om till bikini – badshortsen hänger lite slarvigt, tycker jag, jag har bestämt tappat något hekto – och går till poolen. Jag är en sådan badkruka, så det är knappt jag förmår mig att hoppa i. Ligger först i skuggan under en palm och bara njuter av kokosnöten och utsikten. Jag är ensam vid poolen, men någon av de anställda har gått och lagt ut poolhandukar över solsängarna. Inbjudande är bara förnamnet!
Jag tänker att Dinusha nog uppskattar om jag inte är genomsvettig när jag ska få min massage, så jag tar mod till mig och dyker i. Det är jätteskönt i vattnet, 29 grader enligt den lilla sköldpaddstermometern som guppar omkring, och jag badar i säkert två-tre minuter. 
Sedan duschar jag av mig bassängvattnet och lägger mig på en av de soliga solsängarna några minuter för att torka. Jag gillar inte att ligga i solen heller, så det går fort.
Det börjar bli dags för dagens marinering och bearbetning. Jag kommer vara mör som en Kobe-biff när detta är över! Går hem, byter om till badrock och tassar iväg mot doktorns mottagning. När jag har fem meter kvar – och han har sett mig – inser jag att jag glömde ta på mig trosor när jag tog av mig badshortsen. Ehum. Äsch. Strunt samma. 
Dinusha har nog sett nakna västerlänningar förut, och hos doktorn har jag ju badrocken på mig. Även om det bara är badrocken idag. Tröstar mig med att det nog är ett säkert tecken på att jag är avslappnad när jag till och med glömmer sätta på mig trosor...
Min puls ligger på hela 79 idag – det är väl värmen och det lilla stresspåslaget över troslösheten – men blodtrycket är som vanligt. 67 över 103, typ. Doktorn är nöjd. Jag kommer ihåg att fråga om medicinen: pillrena (the piles) är mot mina utslag på benet. Bra, för de kliade rejält igår! Och jag kommer ihåg att visa upp min lilla undflyende knöl. Jag blir rikligt belönad, Dinusha ägnar säkert 10 minuter extra åt min nacke med de allra behagligaste mjuka händer man kan tänka sig.
Efter massagen är det herbal bath igen, den här gången har jag med mig klockan och dessutom frågar jag hur lång tid det tar. Så nu kan jag slappna av, fniss. Vattnet är varmare idag och efter drygt 20 minuter är jag svettig och nöjd. Dinusha kommer och släpper upp mig. Hon har med sig morgondagens ordination: Jippi! Shirodhara! Jag ska få varm olja droppad i pannan i 20 minuter!
Okej, jag håller med om att min världsbild kan uppfattas som lite skev. Men ändå. Det ser himla coolt ut på bild i alla fall!
Shirodharan ska följas av face massage (ljuvligt), body massage (marinering) och herbal steam bath. Hmm. Ångbad. Hoppas att det är anings svalare imorgon, i så fall.
Funderar på om det är något hungerdämpande den gode doktorn gett mig, för jag är inte alls lika svulten som jag brukar vara trots att det är fem timmar sedan vi åt frukost. Solen skiner fortfarande och vinden jagar bort molntussarna. Det blåser riktigt rejält när vi bänkar oss för lunch på vår bryggplats. Tänk, till och med när det är riktigt varmt bjuder den här platsen på svalka!
Vi får vår sedvanliga rice and curry som riset och grönsakerna i den gula såsen kallas. Jag får dessutom papadoums (som mamma och Lena tjuvsmakar, bra där!) och så får vi naturligtvis papayajuice och frukttallrik. Och jodå, vi länsar faten. Som vanligt. Sååå hungerdämpad är jag tydligen inte i alla fall. Fast papadoumsen passar inte så bra i min mun, som vi brukar säga hemma. Bröd är inte riktigt min grej, inte ens supertunt friterat bröd. Inte en hel skål i alla fall.
Drygt tre timmar till yogan, och solen har den utomordentligt goda smaken att gömma sig bakom molnen som tornar upp sig på himlen. Fläktande vind och skugga, det får bli solsängen och en bok i eftermiddag!
Vi aktiverar oss så smått när det börjar dra ihop sig till yoga. Idag är det nästan fullt i yogasalen, vi är sju personer plus yogaläraren. Eftersom vi är så många blir det ett ganska tungt pass, läraren glider omkring och korrigerar positioner istället för att börja med nästa övning. Särskilt i de mer komplicerade ställningarna, som kamelen och bryggan, tar det evigheters evighet. Ingen barnlek att bli kvarglömd i en sådan position, kan jag tala om. Min ländrygg tar lite stryk, imorgon ska jag vara lite mer försiktig och bara stanna i positionerna mina vanliga 12 långsamma andetag.
Kvällen är varm och fuktig, men det bekommer mig inte det minsta. På det området är jag så lite pitta som man kan vara – ständigt frusen – och att få äta middag utomhus i bara en tunn, tunn kortärmad blus är rena drömmen för mig.
Vårt bord är pyntat med tre vita blommor som doftar – nästan artificiellt – intensivt. Vi sätter dem bakom öronen (höger öra för mig eftersom jag är gift, vänster öra för singlarna mamma och Lena).
Vi serveras den godaste middagen hittills: ljuvligt len pumpasoppa, en vit fisk i stora, saftiga kotletter utan ett ben i sikte, snake gourd (grönsak), gurka, sallad och vårlök. Ris till den som vill ha, och tomater till den som inte är pitta. Papayajuice (vi måste nog börja variera oss lite så att inte Sidanta tröttnar på oss) och naturligtvis frukt till efterrätt. Middagen avslutas med våra små medicinlådor. Jag får piller och glöggdricka, medan mamma och Lena får en ny kryddning på sin lilla svarta shot. De grimaserar och hoppas att de inte får så många fler av just den varianten.
För en gångs skull har jag lite svårt att somna (tog ju sovmorgon, gudbevars) men jag sätter ändå klockan på 5.45. Tänker att det vore skönt att komma upp och springa innan den här lilla delen av världen är klarvaken och varm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar