Gnäll.

Vissa perioder i livet är lite jobbigare än andra. Hela den här vintern har varit en sådan period.
Ända sedan i december har barnens pappa bråkat om umgänget på ett sätt som jag inte vill gå in på här. Det räcker att säga det fått mig att inse vilken översittare han är. Han ska ha sin vilja fram, skit samma hur det påverkar barnen.
Fatta hur jobbigt det är när någon man trodde var en bra människa plötsligt gör en så grymt besviken.
Suck.
Den enda fördelen med allt detta är att jag växt som människa, och det är ju inte fy skam. Men tyvärr har det tagit löjligt mycket tid och fokus, och min stackars bok har helt hamnat i bakvattnet. Jag har verkligen en del kvar att lära när det gäller att fokusera på att vara kreativ när något försöker slå undan benen på mig hela tiden.

När jag ändå håller på så vill jag gärna passa på att gnälla lite över den här så kallade våren! Jag menar hallå, förra året kom snödropparna i början av februari! Nu kommer de väl inte vara framme i början av april ens. Jag protesterar!
Vår tomt i Täby är fortfarande helt dold under hur mycket snö som helst, och det vore väl OK om det inte samtidigt vore så att

1. Den angränsande allmänningen ligger väsentligt högre än vår tomt, och området närmast allmänningen var vattensjukt redan förra året. Hur ska det då inte bli i år…?
2. På den vattensjuka delen av tomten hade vi, innan snön kom i vintras, total lervälling pga flytten av växthuset.
   Så i år blir det inte vattensjuk gräsmatta utan jättevattensjuk lervälling som på något sätt ska omvandlas till gräsmatta. (Det kanske får bli en grusmatta istället..? Det vore nog kanon, bättre att ställa studsmattan på grus än gräs! Ja!!! Bra där!
3. Vi hann inte få upp växthuset innan det blev för kallt, bara ramen. Utan glas. Inte så mysigt att sitta där, inte.
   
4. Växthusglasen ligger väl dolda under snöraset från taket – en dryg meter tung blöt snö när det var som värst (nu är det väl bara 70-80 cm…). Jag vågar inte ens tänka på vad det kommer kosta om glasen inte höll när snön rasade ned över dem…

Gnäll. Gnäll.

Men det finns ljuspunkter också, som den här helt fantastiska trailern för ”Every academy award winning movie ever”. Den tittar jag gärna på istället för snön.

Och tomatplantorna som redan är några decimeter höga. Jag kör repeat på den fantastisk söta gröna körsbärstomaten Green Grape (förra årets nykomling, inte så rikbärande men oh, vilken smak). Och testar nya sorten Black Cherry. Ekofröer från Runåbergs, en fröfirma jag varmt kan rekommendera.

Och i eftermiddag ska jag ”göra vår” tillsammans med barnen. Det är Vilma som driver detta, hon verkar ha samma behov av blommor och grönska som jag och hennes mormor har.
Vårt oisolerade "mellanrum" har visat potential för växtuppdragning så vi ska hänga in växtlampor och välja fröer. Kanske till och med hinner plantera lite? *ler stort*

Och nästa år, den första fina vårvinterdagen (förra året: 27/2, i år: idag), då äter jag lunch i växthuset. Och njuter av att allt har löst sig till det allra bästa för barnen, och för oss.

Så nej då. Det är verkligen inte synd om mig. Jag behövde bara få gnälla lite för att få perspektiv på tillvaron. Nu kan jag skratta istället. Laugh, laugh (se trailern!).