Ayurveda på Sri Lanka. Dag 3, söndag den 6 februari 2011

En natt i magens tecken. Vaknade vid halv två av en lätt obehagskänsla, som accelererade fram till två. Sedan körde mamma och jag parallellt på toaletterna. Tur vi har två toaletter i bungalowen! Och tur att syrrans reaktion inte satte in samtidigt som våra. När jag frågade doktorn om han vetat att det skulle ta längre tid för henne nickade han bara som om det var den självklaraste sak i världen. Det var nog ingen slump att han hade gett henne den senare massagetiden, och mig och mamma den tidigare…

Magen lugnade sig vid fyra-tiden och jag fick sova en stund. Sedan upp igen vid sex, sova lite till och så upp för frukost vid åtta. Magen fortfarande på härjarhumör. Aptiten någonstans under nollstrecket.

Nu var syrran igång, så vi lovade att ta med frukost till henne när vi ätit klart. På vägen gick vi förbi doktorns kontor. Han såg sååå nöjd ut, nu var det över och vi skulle få en medicin efter frukost. Puh.

Frukosten var naturligtvis helt och hållet anpassad efter nattens övningar. ”Bara pitta-te och rissoppa idag”, förkunnade Sidanta med ett leende. Kapha-te till mamma och syster, förstås. Rissoppan var passerad, mjuk och len och magen gjorde inga som helst undanmanövrar. Eftersom jag är övertygad om att ”bara vatten” inte är optimalt när man är uttorkad, medan däremot en varm, omtänksam soppa balanserar och ger elektrolyter eller vad man nu kan tänkas behöva, bad jag om påfyllning. Det godtogs av läkare och kock, och vi fick varsin skål till. Sedan dags för medicinen – för oss båda. Samma bas som i jägermeistermedicinen, men med en annan biton. Av något stoppande, hoppas jag.

Efter frukosten lockade sängen så vackert på mig, och jag hann sova en bra stund innan det var dags för dagens behandling: massage, samma som gårdagen.

Den här gången var jag 10 minuter tidig, och doktorn tog puls och blodtryck på mig före massagen. Och massagen var precis lika skön som dagen innan. Dinusha, massösen, får min kropp att liksom känna sig fullt ut respekterad och accepterad. Värdig. Värd. Alla delar av den får uppmärksamhet och beröring. På något sätt blir det så tydligt att jag i vanliga fall inte värderar min kropp fullt så högt… Men här har den inga fel eller brister. Den bara är, och min uppgift är att älska och acceptera den.

Aptiten kommer tillbaka lagom till lunch, och vi sitter ”ute” som vanligt. Vädret är mulet så vi behöver inte bekymra oss om skuggan, och temperaturen är hud-varm och luftfuktigheten precis lagom . Kan inte tänka mig skönare väder än så här.

Vi får en rejäl lunch med rött ris och fem olika sorters grönsaker. En specifik kapha, en specifik pitta och fyra gemensamma. Doktorn godkänner papayajuice, och efter maten får vi den sedvanliga frukttallriken. Med sådana här frukter behövs verkligen ingen annan sorts efterrätt, både sötman och alla andra smaker kommer fram på ett sätt som inte är möjligt i Sverige.

Efter lunchen sätter jag mig i en solsäng och skriver. Molnen täcker solen så jag behöver inte vara rädd för att bränna mig. Vädret är ljuvligt och kokospalmerna rasslar. Städarna kommer och snyggar till hos oss, och lovar att i morgon får vi nya kokosnötter. Mmm.

Skypar med pappa och styvmor en lång stund innan det är dags för yogan. Underbart med webbkameran, de får följa med på rundtur i trädgården och bungen.

Medan vi yogar börjar ett lätt regn falla samtidigt med mörkret, och idag är passet behagligt jobbigt. De statiska övningarna tar ordentligt på rygg och mage.

Vi samlas för den sedvanliga buffén vid halv åtta. Det är det enda jag tycker är lite konstigt med ayurvedan här, att middagen serveras så pass sent. Jag trodde att den skulle ätas strax efter klockan sex, så att magen fick jobba ett par timmar innan det var dags att gå och lägga sig. Nu är vi inte klara förrän vid niotiden, och vid halv elva brukar jag släcka. Nåja. Det kanske är en praktisk eftergift, om någon vill göra en utflykt på eftermiddagen så hinner man hem till yogan och sedan middagen. Eller så är det tänkt att man ska äta mycket mindre till middag än vad jag har gjort hittills… Hm.

Ah. Mätt och belåten efter middagen. Papayajuice. Linssoppa. Mamma och syster fick tonfisk och jag smakade en liten, liten bit trots att den var röd för mig. Kycklingen smakade jag också lite av – den var pitta-godkänd, men jag äter egentligen inte kyckling. Den här lär dock ha varit så frigående som de någonsin kan vara. Både smak och konsistens var som kyckling i allmänhet (dvs inte så underhållande), däremot var såsen supergod och garnerad med färsk koriander. Grönsaker och ris, förstås, och så en frukttallrik. Och en liten jäger-shot till oss var. Oklart vilken effekt den ska ha, man kan ju hoppas på magen. Som för övrigt äntligen har stillat sig.

Det blev ingen motion idag. En natt av det slaget kräver en mycket vilsam dag, och så fick det bli.