Lugn i själen

Ah, ljuva känsla av att få planera! Barnens pappa har äntligen lämnat besked om sommaren. Han lämnade ett toppenförslag i vintras – så bra att vi tog mod till oss och förde det vidare Mickes barns mamma. Sedan tog det tre månader innan hon också bestämde sig för att det var ett bra förslag. Men vid det laget hade (håll i er nu) mina barns pappas sambos barns pappa, som har ytterligare ett barn med en annan kvinna och är sambo med en tredje, ”några invändningar”.

Ni förstår. Det är komplicerat, detta. Och jag tackar alla högre makter för att Mickes barns mammas nya kille inte har några barn. Inte ett enda. Inte någonstans. (I alla fall inte som vi har hört talas om.)

Anyway. Det avsteg vi nu till slut gör från barnens pappas ursprungliga sommarförslag är att jag har Tuva och Vilma en extra vecka. Så de är med mig 6 veckor i sommar, och med honom 4 veckor. Det lustiga är att det är hans förslag, detta. Han vill att jag har Tuva och Vilma en extra vecka. För de har ändå inte sambons barn den veckan.
Vi har inte Mickes barn den veckan, men vem bryr sig? Det blir ljuvligt att få ha Tuva och Vilma en extra vecka! För att inte tala om lyxen att vara två föräldrar på bara två ungar. Vi tackar och tar emot :-)

Så nu är typ alla flygbiljetter bokade till och med augusti. Det kändes stort att för första gången få boka biljetter till 'två vuxna och fem barn'. Hela familjen. Wow!

Och sommarplanerna får börja ta form. Grillkvällar hägrar. Lugna dagar i både Umeå och i Täby. Gröna Lund. Tärnaby. Massor av tid för och med vänner. Utflykter med barnen. Cykelturer. Blommor att plocka, squash och tomater att skörda. Och så lite trädäckssnickrande, förstås ;-)

Äntligen, äntligen, äntligen är den här jobbiga perioden över.
Det kommer fler, det vet jag. Man behöver ju utmaningar för att växa. Men just nu vilar jag i att jag vet hur det närmaste halvåret ser ut.

Det gör mig lugn, ända in i själen.