Dags för paus

Ibland händer det väldigt mycket på väldigt kort tid. Ibland tar det lite längre tid.
Det senaste året har jag ägnat åt att skriva. Inte bara förstås, men nästan. Först ett par ganska känslomässiga försök, och sedan Min Bok. Den där som Alla Behöver Läsa ;-)

Och nu, när jag precis fått rejäl fart framåt, då kommer en Utmaning.

Ur ett filosofiskt perspektiv ser jag utmaningar som något som får oss att växa, och hur vi växer beror på hur vi hanterar våra utmaningar. De är med andra ord något positivt.
I verkligheten är utmaningar något som kräver beslut och därför föregås av någon form av beslutsångest. Gah.

Min Utmaning bestod av ett jobberbjudande. Ett jobb som är som klippt och skuret för mig. Utvecklingsmöjligheter, bra lön, unga smarta människor och allt det där. Dessutom är min intrikata familjesituation känd, och så länge vårdnadstvisten rör till det för oss kan jag göra delar av arbetet på distans.

Alla rätt med andra ord. Inga anmärkningar.

Men.
Det går banne mig inte att ge allt på en heltidstjänst, skriva på heltid och hinna njuta av familjen. Boken hamnar nu längst ned på min priolista.
Eller. Inte nu. Om 3,5 veckor. För då börjar nästa fas i mitt liv.

Fram till dess ska jag skriva. Högt räknat har jag 10 arbetsdagar på mig. (Hur i hela friden kan januari och februari vara så fulla av undantagsdagar?!?) Jag tror inte att det räcker för att skriva klart, men hur jag än räknar kommer jag 10 dagar närmare målet. Sedan^TM får jag skriva på helgerna istället. Barnlösa helger får väl jag och Micke åka iväg på romantiska get-aways där vi ägnar oss åt varandra och åt att skriva.
Låter mysigt. Det blir bra.

Men, men.
Bloggen hamnar faktiskt nedanför boken på min priolista, vilket innebär att det här är mitt sista inlägg på "ett tag". Sedan får vi se. Till dess ett stort TACK till alla er som kommenterat mina inlägg, ni har förgyllt mitt liv även om jag inte lyckats kommentera tillbaka alla gånger!

Kram / Åsa