Peace, love and understanding

Gah.
Vissa dagar, veckor, perioder är helt enkelt ganska utmanande för själen.
Jag är inne i en sådan nu.

Hur håller man fokus på klar, tydlig och ärlig kommunikation när någon plötsligt börjar komma med osakliga anklagelser, personangrepp och rena lögner?
Hur behåller man sitt lugn när någon börjar hota en?
Hur fortsätter man att ge när någon plötsligt börjar kräva, försöka ta?

Det är inte så lätt. Inte alls så lätt.

Men jag gör mitt bästa.
Då och då lyckas jag hitta ett lugn, en trygghet, en förvissning om att allt kommer att bli bra.
Om jag lyckas hålla mig tydlig och saklig, och inte låter mig skrämmas av hoten, då blir allt bra.
Om jag jobbar för att hitta en lösning som är den bästa för alla ("think Win-Win", tack Steven R. Covey), då blir allt bra.
Jag njuter av de där ögonblicken av lugn och trygghet. Försöker få dem att bli fler och längre än perioderna när jag istället går i försvar mot attackerna och hoten.

Jag har en bit kvar innan jag lyckas... Å andra sidan är ständig utveckling samma sak som livet.

Grejen är den att det finns inget att vara rädd för.
Det finns inget att försvara sig mot.
Attackerna, de osakliga anklagelserna, hoten - de kommer ur rädsla. De kommer inte ur illvilja, även om resultatet kan verka illvilligt.
(Precis som i alla mänskliga konflikter. Tänk vad enkelt det vore att uppnå världsfred om vi bara fick lära oss att komma överens och förstå varandras rädslor, istället för att lära oss att kriga och hävda oss. Tänk en allmän vänplikt istället för värnplikt, en förståelsemakt istället för försvarsmakt. Tänk om all denna konfliktenergi världen över riktades på fredsenergi istället...)

Illvilja kan jag inte förstå. Rädsla däremot, den kan jag både förstå och förlåta.
Jag har också varit rädd, och jag hoppas att dem jag sårat när jag varit rädd har förlåtit mig eller någon gång kommer att förlåta mig.
(Om inte annat så för sin egen skull. Testa att förlåta någon för något "oförlåtligt" och upplev den totala friheten! Inga "han/hon måste faktiskt förstå att han/hon gjorde fel", bara släpp taget. Förlåt, och ge dig själv ro.)

Om jag bara fortsätter att ge, att arbeta för en Win-Win i alla situationer, då blir allt bra.

Det finns bara ett beteende jag kan ta ansvar för, och det är mitt eget.
Jag kommer aldrig smutskasta, vara osaklig eller backa på gjorda överenskommelser.
Jag kommer aldrig försöka ta, istället för att ge.
Jag kommer aldrig försöka hota någon till lydnad.

Aldrig.
Jag är en bättre människa än så.
Jag har inte alltid varit en bättre människa - det var det där med ständig utveckling - men jag har en högre standard för mig själv nu och jag tänker fortsätta att höja den.

Det här är livet. Det finns inga ursäkter för att bete sig illa.
Det som känns rätt i hjärtat, det är rätt.

Peace, love and understanding.
Kunde inte sagt det bättre själv.